Uppdaterad 2011-02-04. Äldsta hundarna först..(Foto Edda och Nock von der Medebek, 1967)
Deutscher Wachtelhund(DW), German Spaniel(FCI) eller "bara" Wachtelhund
Många hundar har vi levt och jagat med. Nedan kan du läsa lite om några som vi upplevt/er dem. Alla hundar vi haft har inte gått i avel. Ibland måste man ha modet att avstå från avel. Det måste kännas bra till 110% om hunden ska få medverka till nya individer. En hund kan vara bra jaktligt och har bra resultat på prov men har ändå inte det där extra som behövs.Man måste vara kritisk. Likaså måste man våga lita på sin insikt efter år av jakt och känsla för vad som är en bra hund även om jaktproven inte visar vad hunden går för. Vi känner vår egen stams styrka och svagheter och försöker hålla en inriktning på aveln som vi tror på.
Aveln har inte varit huvudsyftet utan det är jakten som styrt verksamheten. Långa tider har vi mest haft hanhundar. Vi har haft stjärnor, någon jaktljummen och allt möjligt som man kan råka på i hundvärlden. Har man förmånen att ha många hundar under sitt liv så är de olika och personliga. Utmaningen ligger i att se till individen utan färgade glasögon och försöka ta fram det bästa ur varje individ.Alla hundar kan man lära sig något av om man är öppen för det.
En del hundar platsade inte i flocken. De kan inte utvecklas och har då flyttat och fått ett bra liv hos någon annan. Väljer att bara berätta om några av Wachtelhundarna. Övriga raser som settrar,vorsteh,taxar,älghundar och stövare återfinns inte här. Inte heller foderhundarna från arméns hundskola(Schäfer).
En vanlig missuppfattning om oss är att vi föder upp massor av hundar. Vi har 127 reg.avkommar(tom 2010) sedan 1965 och det är mindre än 1% av hela svenska stammen. Sanningen är alltså helt annan. Det som är förvillande är att flera av de hundar som vi fött upp har blivit bra hundar och ägaren har då valt att börja avla på den hunden. Därför ser man vårt kennelnamn bakom många hundar.Vi styr inte andras uppfödning, men för den som vill kan vi bolla tankar och kanske ge förslag. Vi försöker inte heller framhålla vår egen uppfödning framför alla andras. Alla hundar är inte perfekta.Vi vill att rasen ska vara bra. Det tjänar alla på.
Som uppfödare är det alltid roligt att avkommorna blir bra jakthundar, det är ju målet. Bra hundar bör fortsätta i avel. Vi gläds mycket åt andras framgångar.
Några namn på dem som används i avel:
S14534/61 Edda liten brun tik som var skalldrivande, skarp.Mårten sköt sin första räv vid 12 års ålder just för denna tik. Hon var hårt inavlad 25 %. Inget ovanligt i hundvärlden på den tiden. Inavel var det man förutspråkade. Inaveln låg på Hasso vd Gräberkathe. Det fanns mycket få hundar och man valde de som fungerade bäst jaktligt. Syftet var att få nya JAKThundar. Edda dog av ålder vid 12 år.Fick en kull med Othello v Oberwald, brun importhane,han var jaktprovad i Hessen Jp,GP och godkänt skärpeprov.
Eddas stamtavla http://extrasida.se/upload/1165549097.pdf
1961 byggdes Berlinmuren och Öst och Västtyskland blev åtskilda och isolerade.Även hundutbytet stoppades/isolerades.
S20545/67 Nock vd Medebek, import,brun hane som hade utpräglad skärpa och var skalldrivande.Nock kom som en kompensation för Mario Medebek,1964, som tyvärr var kryptochid.På den tiden var det tillåtet i Tyskland att använda kryptochida hanar i avel. Men Ulf Kalling ansåg det fel och fick då Nock.
Nocks stamtavla http://extrasida.se/upload/51503521.pdf
Medebek hundarna hade mycket skärpa och var hårda i skallet. Nock var långryggad och kraftig. Dominant och ingen gosig soffliggare.Mycket bytesmedveten. En hård hund mentalt. Idag finns inte den typen av hund vare sig i Tyskland eller här. Hundar av Nocks kaliber kräver sin förare och få hundförare idag klarar uppgiften.
Samma år,1967, infördes karantän i Sverige. Det gjorde att stammen i Sverige blev isolerad. Trycket på täckhundarna Othello och Nock var stort, vilket naturligtvis inte var bra. Men syftet var att hålla sig med brukshundar. Fanns inga andra intressen i rasen än att de skulle jaga.Nock blev gammal och jagade under hela livet bra.
Hälsoprogram fanns inte,inga jaktprov, om man inte ville starta på spanielprov förstås. Där slogs wachtelhunden ut eftersom den skallade på slag. Men det fanns trots allt jägare som uppskattade rasen och som hade den som jakthund utan krav på meritering.Å det kanske vi ska vara tacksamma över trots allt.Jägarsverige hade en stor diskussion från slutet av 50-talet och under 60-talet om vilka hundar som skulle få användas i skogen och till vilket viltslag.Rådjur var inte så vanligt. En diskussion vi känner igen idag men nu är det annat vilt som diskuteras. Det var vanligt förr att man jagade det mesta med stövare. Det förekom att stövare drev både länge och väl(heldagar) och man ansåg att det var fel och de små drivarna(tax,drever) skulle få jaga rådjur och stövare skulle göras rådjursrena. På kontinenten fortsatte man att jaga hjortdjur,räv och gris med stövartyper(de importeras idag). Via aveln blev stövarna i Sverige rådjursrena(RR) och indag anses det helt naturligt att en stövare inte ska jaga allt. Wachtelhunden drev inte så länge som stövare och den var ovanlig så den togs inte med i diskussionen.Där hade rasen tur troligen som slapp klåfingrighet och förbudslagar..
S29974/69 Ega, en dotter efter Nock. Helt tysk stam,rastypisk brun tik. Försiktig avel.
Stamtavla Ega: http://extrasida.se/upload/524310466.pdf
S63939/78 Edda II ,liten och brun, inavlad på Nock. Lailas första kontakt med rasen. Edda var en mycket bra tik.Liten och tuff men följsam. Vi jagade på den tiden mycket kanin med iller på vintrarna och det var kul med Edda som hålmarkerare och apportör. Rådjuren började öka i antal alltefter rävens tillbakagång.Då var det vanligt att vi styckade upp ett rådjur i delar och delade inom jaktlaget. Med tiden när stammen ökade så fick man ett helt djur själv och det var lyxigt. Svårt att förstå idag kanske. Älg och hjort hade vi skapliga jakter på också .Edda fungerade på alla jakter.Duktig upptagare och drev säkert.
Edda jagade allt. Edda fick 22 valpar/5 kullar.Dog vid 10 års ålder.
Eddas stamtavla http://extrasida.se/upload/581889414.pdf
S35572/84 Åda, brun och för den tiden kraftigt byggd. Startade på ett av de första jaktprov som hölls i Sverige,JP,1987,Björkvik, fick 128 poäng, tyska domare hit resta. Var en märklig upplevelse att delta på provet och följa det andra proven som hölls i Skåne. Vi visste ju inte riktigt vad som gällde. Skulle våra svenska hundar fungera på detta märkliga prov? De tyska domarna i sina gröna Lodenrockar var mycket förvånade över att hundarna fungerade så bra. Utan jaktprov hade de behålligt egenskaperna! De fick sig en funderare! Gick det utan prov?! på den tiden var VDW hårdare styrt av auktoriteter. Höll strikt i reglerna och ingen vågade ha en avvikande åsikt. Men självklart är ju att rasen hölls av jägare som använde hundarna och då går ju heller inga egenskaper förlorade.
Åda var en mycket bra drivande hund. Vidsökt och hade lätt för att ta upp. Jagade allt, hetsade inte utan drev lugnt och noggrannt. Ingen apportör om man ville behålla viltet till mat.Men hämta hem det gick bra.Viltskarp.Älg och rådjur dominerade under hennes korta liv.Dog tragiskt nog pga veterinärmiss vid valpningskomplikation 1988.
Poängraden står i följande ordning.
Näsa-skall-spårvilja-spårsäkerhet-sök-vattenarb-förighet-skottreaktion-apportering. Proven skiftar över tiden både när det gäller bedömning,momenten samt poängskalan.
JP 4-4-4-4-3-4-4-4-3=128 poäng * 4 poängskala, 3 i sök o apport (Bild till höger taget på Björkviksprovet 1987)
Ådas stamtavla http://extrasida.se/upload/62134524.pdf
SWK bildas och ingår fortfarande i SSRK
S40744/88 Blixen, brun hane. e Sarons brune Oberon och Åda. Oberon bodde uppe i Värmland och ägdes av Harald Berg,Åmotsfors, jobbade åt Norma. Oberon var vidsökt och jagade allt. Vi åkte och jagade med honom några gånger för att se om han fungerade som vi ville att en Wachtel skulle fungera. Jaktproven var i sin linda. Oberon höll på att tömma hela Kinnekulle på hjort när han for fram. Från ett Värmland där det inte var så vilt tätt till Kinnekulle där det fanns mycket vilt. Vilken lycka för hund och husse.Oberon jagade intensivt och husse höll bössan rykande, Normapatronerna gick åt som smör... Vi såg att han drev ordentligt på slag, hade bra skall,bra jaktlust,sök mm.Återgången fungerade bra.Brun hane ,ganska lätt i typen. Så vi parade Åda med Oberon.
Blixen var en överlevare. Åda dog under valpningen pga veterinärens inkompetens. Vi satt med 7 valpar och ingen tik. Handmatning av nyfödda valpar är hemskt! Blixen hade fått i sig råmjölk och det var nog tur. Efter några dagar kom han till en amma, en Schabrador tik med 2 valpar. Tiken tog hand om Blixe och allt gick bra. Han lärde oss mycket praktiskt hur man jagar gris med hund i Sverige.Vi fick vildsvin tidigat på jaktmarken,slutet av 80-talet. Blixe var en självlärd, egensinning, fantastisk hund av den gamla svenska stammen. Okomplicerad och självständig.På Hundskolan i Sollefteå bedömdes han som hård och i övrigt som topp presterande vid mentaltest.Hög skärpa utan överslag. En klok hund utan överdrifter.Jagade allt.Han ställde gärna älg och det sköts otroligt mycket älg för honom. Tidigt i hans liv dök vildsvinen upp och det var lika naturligt att ställa,spränga och driva dem som vilket annat vilt som helst. Han var otroligt pålitlig och en klippa vid eftersök. Han sökte själv upp det skadade djuret och ställde det om det var för stort att ta själv. Han visste att vi alltid kom om han stod kvar på ståndet, då var han lätt att kalla av så djuret kunde avfångas. Var frisk hela sitt liv fram till 13 års ålder då han somnade in i Lailas knä.
Användes mycket försiktigt i avel, 19 valpar men har över 200 barnbarn.. Men valparna blev bra hundar, 1 blev Jaktchampion(Sippolas Claudius) och 2 Godkända på vildsvinsprov efter 2 olika tikar(Sippolas Cerberus och Harsätras Scilla), flera valpar bidrog till andras uppfödning. Blixen gick Ukl vid 16 månaders ålder, på ett prov utanför Kalmar,Värnanäs.Snustorrt och nästan öken på fältdelen. "Skogen" var en gles skogsdunge där alla hundar provades och alla revirpinkade.Och vilken hanhund måste inte kolla var andra hanar lämnat visitkort...Fick neddrag i söket, vilket var helt missvisande eftersom söket var otroligt bra genom hela hans liv. Han var mycket systematisk och täckte stora områden.Sökte tills han fick upp något. Självständig,pålitlig och samarbetade på sitt eget sätt och vi respekterade varandra.Apporterade aldrig kallt vilt, det gjorde han inte på provet heller. Men om det var liv i viltet kom kamplusten fram...För oss var han en stjärna och vi är tacksamma över att vi fick dela livet med honom. Hela jaktlaget sörjde honom när han dog.
Ukl:4-4-4-4-2-4-4-4-0=122 poäng *4 poängs skala, 0 i apport
Blixens stamtavla http://extrasida.se/upload/352010459.pdf
Blixen och Frigga
S59576/90 Frigga vd Buchklinge, brun tik,import från södra Tyskland. 
JP full pott,4-4-4-4-4-4-4-4=124 poäng, provbäst vid 10 månader i Tyskland.
Fick sitta i karantän i 4 månader och vi fick lägga mycket tid på kontaktövningar och dressyr för att få bukt med henne när hon väl kom ut från karantänen, helt förvildad! Spårnoga, rovdjursskarp, mycket duktig apportör,vattentokig.Mentaltestade (hundskolan Sollefteå)med mycket bra poäng. Lite för tillgänglig möjligen. Livlig utan att stressa. Envis och viljestark. Dog av en juvertumör vid 11 års ålder. Frigga letade vi efter under 3 år. Många hundar kom upp på förslag men ingen föll oss i smaken. Vi hade jakthundar så vi klarade oss i vardagen och önskade en bra hund, något alldelens extra, som skulle kunna passa in i vårt sätt att leva och jaga och det blev Frigga. Inaveln var mycket hög i Sverige då, alla var släkt med varandra. Rasen hade 50 % Hd i Sverige.PRA var ett problem. I Tyskland var den lite bättre men inte helt OK. Och vi önskad naturligtvis bidra till något vettigt för den svenska stammen, det var omständigt att importera hund eftersom det var karantänkrav, så det gällde att söka ordentligt. Frigga var efter en beryktad hane som hette Echnaton Tanzlaube och var den "skarpaste hunden i Tyskland" enligt rykte på den tiden. Vi träffade föräldradjuren och jägarna runt omkring dem och kände att det passade våra syften.Många av våra taxvänner förundrades över hennes spårnoga, lugna drevsätt, djuren buktade fint och det sköts mer för henne än någon tax..Gick åt många katter också..Frigga var en mycket vänlig själ. Hon var bra på att luras! 
Frigga var på sin tid den tik som hade flest godkända avkommor på Ukl och flest godkända och prisbelönta på Ökl. Hon fick 29 valpar med 3 olika hanar, 277 barnbarn. Försiktig avel även med henne.
S22009/92 Culina brun dotter e Blixen u Frigga. Den parningen bröt inaveln. Lina var polis i flocken. Höll ordning. Blev 13 år och dog av ålder. Typisk wachteltik på alla sätt.Fick en kull. Flera syskon användes i avel vilket gjorde att vi avstod avel med henne.Kanske dumt men vi kände ett ansvar för hela rasen. Inte bra om för många släktingar går i avel. Dog av ålder 13 år gammal.
Ukl:6-8-6-8-8-8-8-8=116p.(apport ingick ej)* Ändrad poängskala, 0-8 varav 8 högsta poäng.
Culinas stamtavla http://extrasida.se/upload/226212633.pdf
SWK blir fristående Specialklubb och lämnar SSRK 1992.
S33550/97 Sippan,(Harsätras Sippolina) brun tik e Sippolas Blixen u Sippolas Elvira.Parningsvalp. En lite hård hund mentalt. "Stövare". Favoritvilt var hare och räv,jagar detta envist länge. Gick gärna i gryt! Egensinnig. Duktig spårhund,precis som sin far.Extramamma/mormor till alla valpar. Frisk hela livet.Dog av ålder 2011. Minns när jag skulle välja ut henne ur valpkullen. Uppfödaren Ola Eriksson på Harsätra hade stora stenar på tomten där valparna lekte. Sippan klättrade upp på stenen o ramlade ner,ruskade på sig och upp på stenen igen med samma resultat. En valp med vilja, övervann rädslan-obehaget snabbt och hade vilja trots motgången.Det föll jag för. Dog vid 11 års ålder.
Ukl:5-8-5-6-5-7-6-8-0=50(Förighet=6,Apport=0)
Sippans stamtavla http://extrasida.se/upload/521135474.pdf
S13288/99 Gazoline(Jazza), brun tik e Blixen u Frigga. Blixen och Frigga tjuvparade sig under älgjakten och valpar föddes luciadagen när vi precis skulle resa till Tyskland på jakt. Barnmorska var korthårstaxen! Föräldrarna var gamla men de 2 valpar som vi behöll blev mycket ompysslade. Jazza drev bra,bra sök och upptag.Hade stor charm som sin mor.Skarp och höll efter katter-och annat rovvilt.Var fullständigt tokig i allt rovvilt.Jagade vildsvin men var mer drivande än ställare/sprängare...Blev av med ett juver när en riktigt stor galt som hon ställt inte uppskattade uppvakningen.Dog 2009 cancer. Fick två kullar.
Ukl:7-8-7-7-4-7-6-8-0=54(Förighet=6,apport=0)
Gazolines stamtavla http://extrasida.se/upload/247946229.pdf
